Våren 07 tog jag studenten och två dagar efter flyttade jag hemifrån och till en helt annan stad, nämligen från Linköping till Stockholm. Anledningarna till flytten var rätt många, men en utav dom var att jag ständigt kände mig bevakad när jag var på stan, av mina tidigare mobbare. Det kändes som att var jag än gick, så var jag aldrig själv, utan mina mobbare såg mej alltid. Ångest är ordet, som bildades när jag verkligen gick på stan, det var en stor påfrestning för mig.
En annan var för att jag faktiskt skulle ha lättare att lämna min tidigare bakgrund bakom mig och kunna gå vidare. Sen fanns det ju även stora chanser till att hitta nytt folk att umgås med och lära känna. Här i stan känner jag mig fri och kan gå vart jag vill utan att ha ångest för att vara på en plats. Det svåra i det hela är att det är extremt svårt att lära känna nytt folk, när man är ensam och inte umgås med någon i stan.
Man vill göra allt för att det ska lösa sig och kunna glömma det mesta.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 