Ännu fler dikter

Ja, så var det dags för några fler dikter:

Kristallklart vatten

Jag sitter och stirrar ner i det kristallklara vattnet.
Jag ser en ledsen kille med tårar som faller ner på kinderna.
Han ser så ensam och helt förstörd ut.
Han är helt borta ifrån verkligheten.
Killen har säkert ångest och meningslöshetskänslor.
Plötsligt blir han suddig, för tårarna har nu hamnat i vattnet.
Tänk om någon kunde hjälpa honom och bara umgås.
Genast böjer jag mig ner och vill ge honom en kram.
Men jag ser att den härmar mig och sedan inser jag att jag ser mig själv.

Ljus i mörkret

Hjärtat slår snabbare och dunkar högre.
Jag andas in Stockholms luften med ett djupt andetag.
Jag kämpar för att inte tårarna ska rinna ner för kinderna.
Varenda människa som går förbi mig har någon bredvid sig.
Utsikten ifrån Katerinahissen är obeskrivligt vacker.
Det gör ont i mig, någonstans långt inne finns en stor smärta.
Jag försöker undvika smärtan genom utsikten med allt ljus i mörkret.
Det hörs fniss och smask ifrån ett par som är en bit bort.
Jag vill inte se, vill inte se hur lyckliga alla är.
Framförallt vill jag inte inse sanningen att jag är ensam.
Jag vänder bort blicken mot utsikten igen och drömmer mig bort.

Salt och sötvatten möts

Sakta ser jag solen gå ner bakom söder kåkarna.
En obeskrivligt vacker himmel och dag.
Plopp, plopp låter det när tårarna faller ner i vattnet till riddarfjärden.
Där sitter jag ensam och bara funderar och njuter av allt vackert.
Jag ryser till lite då och då av vinden som tränger in bland kläderna.
Några bilar hörs långt borta ifrån Skeppsbron.
Katerinahissen visar på 22:24 och 14 grader.
Men det känns bara som 5 grader när vinden tar över.
Tårarna fortsätter falla ner i sötvattnet, som då blandas med saltvatten.
En tanke får jag att det skulle vara fint att ha någon bredvid mig.
Som kan ge mig en värmande kram och ta bort vindens kyla ifrån mig.

Annons