För att lösa problemet, bör man göra allt som går att göra. Dvs om det så behövs så sätt upp kameror i skolan, eller ha mer ”rastvakter” som då är civila och olika för varje gång, så man inte märker dom. Ta redan den första gången på allvar, för stoppas det tidigt hinner det inte bli följder. Hjälp även både mobbaren och den som blir mobbad, med tex samtal.
Det man INTE ska göra är att låta någon av dom byta skola eller klass, för då för man bara problemet vidare till nästa skola/klass, det är ingen lösning alls att byta. Man ska heller inte tro att problemet är mindre än vad det egentligen är.
Just nu när jag skriver detta ser jag på ett reportage om kameror i skolan. Datainspektionen har ju förbjudit nu att ha kameror innomhus, vilket är skandal. Dom anser att det kränker identigriteten. Detta betyder ju att en utav dom bättre lösningarna för att upptäcka mobbning, faller. Katastrof! Nu när skolorna kommit fram till ett bra beslut att ha kameror. Men det är många elever som tillåter att ha dom. Ord mot ord, precis som alltid, ingen tar det riktiga ansvaret.
Vad jag menar med kamerorna är att första steget är att upptäcka mobbningen, som alltid sker i tystnaden som ingen hör och ser. Sedan börjar man lösa problemet.
ord kan stå emot ord, visst!men en aktiv skola med personal som förstår mobbings lång- och korsiktiga konsekvenser är en bra start. ”skrämselpropaganda” om självmord och egenupplevda berättelser är ett sätt.det måste fortgå, och jag tror nog inte att kameror eller andra övervakningsfunktioner hjälper… man måste få kidsen att förstå
Min pojk fick byta skola, istället för de som mobbade honom! I tre månadevar han hemma från skolan utan att några insatser gjordes.Tack för din kommentar hos mig. Detta är ett mycket viktigt ämne!
min familj har brännande erfarenheter av mobbing. men idag lever vi allihop och även lillskägg mår bratänk om det är så att den som är utsatt sitter inne med en sanning eller en egenskap eller kunnande som är avgörande för oss alla? tänk om det är så?mycket viktigt ämne